Att TA sig tid

Det är väldigt lätt att hitta undanflykter till att inte träna. Speciellt när man har barn. Man vill inte erkänna för andra eller sig själv att man inte orkar, det låter bättre att säga att man inte har tid. Men sanningen är att tid är inget man får, det är något man tar sig. 

Vi har alla precis lika många timmar om dygnet. Med barn styr man inte över alla timmarna själv, det blir svårt att planera in saker och det är ju så mycket man vill hinna med när barnet sover. Och vissa har nog inte möjligheten att ta sig tid till att träna. Vissa, inte många. Emilios första månad kunde jag inte träna eftersom jag hade Emilio i famnen i stort sett dygnet runt. Jag hade ingen som helst koll på när han kunde bli hungrig nästa gång och jag vågade inte lägga ned honom eftersom han blev ledsen då. Men sen började man få rutiner. Då började jag träna så smått, här hemma. Det blev ofta avbrutet men blev ju ändå av. 

Visst är det så att man vissa dagar är helt slut när barnet väl sover och har tusen saker att göra, då kanske inte träningen är högprioriterad. Visst, så är det ibland och det får man ta. Det är skillnad att få barn. Men varje dag är ju som tur är inte så. Har du mål med träningen, vill du förändras och bli mer hälsosammare måste träningen prioriteras. Det betyder att något annat måste uppoffras. 

Idag hade jag mer än gärna varit hemma och myst med min underbara sambo och son. Men jag åkte iväg en timme och tränade. Istället för att tänka på vad jag går miste om här hemma tänker jag att pappa och son fick fin egentid samtidigt som mamma kommet hem med mer energi. Jag har oftast turen att kunna träna på kvällarna när Emilio sover, så då missar jag ingen tid med honom. Däremot missar jag att slappa i soffan eller gå och plocka undan. Men nu när jag väl satt upp träningsmål för mig själv vill jag verkligen försöka hålla det. 

I grund och botten handlar det om motivation. Varför vill du träna? Har du inga tydliga svar så kommer det bli svårt att ta sig tid.