Men saken är den att efter bara en och en halv vecka hade jag glömt hur det kändes. Nu minns jag inte alls och tänker att "det var nog inte så farligt". Klart det blir fler barn, i alla fall ett ( om några år alltså, om man har turen att få bli gravid igen förstås). Jag minns ju såklart att jag tyckte det gjorde ont, men jag överlevde ju. Och jag fick världens finaste skatt i gengäld. Nej hörrni, har man inte haft en traumatisk förlossning så tror jag faktiskt att man glömmer. Det är nog inbyggt i oss kvinnor, annars hade liksom evolutionen stannat. Då hade ingen skaffat mer än ett barn.
Bjuder på en bild på min skatt, från när han bara var liten;)
Så liten men ändå så klok!
Så liten men ändå så klok!
Å vad kul att du börjat igen, har saknat dig jättemycket! Är i v 29 med min lille kille och jag går in i ditt arkiv ibland och kollar vad du skrivit i dom olika veckorna :)
SvaraRaderaÅ vad roligt att du skriver igen! Har saknat dig och dina tankar. Jag kände precis som dig efter min förlossning. Den gick fort och jag hann inte få någon smärtlindring förutom lustgas som jag kastade undan efter första inhalationen. :P Men jag tycker inte heller det var så farligt. Precis som du var jag också rädd för att gå på toa de första dagarna efter, och speciellt och göra nummer två. :) Kommer följa dig här igen nu och kanske skriva någon fråga eller liten kommentar då o då. :) Hoppas ni mår bra. Kram Hanna.
SvaraRadera