onsdag 19 februari 2014

Sista update

Nu var det ungefär en vecka sedan jag bloggade sist. Det har känts tomt men väldigt skönt. Vi har haft massa kul för oss, nu när det är sportlov och allt, och visst har det känts märkligt att inte berätta om det för er. Vi har lekt i lekpark, matat ankor, haft lekdejter med andra bebisar, jag har börjat renovera lite möbler, planerat inför kommande 1-årskalaset, tränat, shoppat och..ja ni vet, sprungit efter den krypande/stående lilla galenpannan:) Jag har verkligen tyckt om att blogga, men jag lägger så mycket tid om kvällarna på att fundera ut saker att skriva om, skriva, kolla om det kommit några kommentarer, läsa andra bloggar.. På sistone känns det inte som jag gjort det lika bra längre och det har inte känts lika roligt. Och det kanske är då det är dags att sluta...

En bra sak med bloggen är att jag tagit så mycket bilder på vår älskling och verkligen dokumenterat allt som hänt i hans lilla liv. Det är skönt och kul att skriva av sig och dela med sig! Visst hade jag kunnat skriva lite mer sällan när jag känner att lusten blir stor och har något vettigt att skriva om. Men jag tänker lite längre fram, när plutten börjar förskola t.ex. Då känns det inte som att jag kommer kunna skriva om allt som händer, som negativa saker, eftersom andra barns föräldrar och förskollärarna kanske läser bloggen. Och hur länge är det ok att skriva om sitt lilla barn innan det blir för "personligt" för dem? När jag skriver vill jag ju dela med mig av allt, inte bara små glimtar.  

Men nu ska jag leva lite mer och njuta lite mer.  Har så mycket kul att se fram emot och sådana härliga dagar med lilla familjen, önskar att jag kunde stanna tiden ibland. För tillfället säger jag hej då, men vi ses kanske igen:) Jag kanske får sådan bloggcraving och uppdaterar er om hur livet går någon gång längre fram. Tack för den här tiden!

Tusen kramar Sandra, Emilio och Patrick!!

fredag 14 februari 2014

Paus

Glad alla hjärtans dag på er, hoppas ni som jag får fira den med era kära! Jag tänkte att jag skulle ta en liten paus från bloggandet. Jag har inte riktigt lika mycket tid och lust att skriva längre. Innan hände det så mycket nytt hela tiden och jag hade massor av funderingar kring barn. Nu är det mer rutin på saker och ting, även om plutten förstås utvecklas för varje dag. Men det känns inte lika angeläget att skriva om längre. Jag skippar bloggen några dagar och ser hur det känns. Jag kanske kommer sakna det alldeles för mycket, vi får helt enkelt se:) Vi hörs!

torsdag 13 februari 2014

Humörsvängningar

När vår lille grabb varit vaken ett tag och börjar bli trött, då har han ordentliga humörsvängningar. Jag kan ta imorse som exempel. Klockan 5 vaknar jag av att lillen bankar mig på kinden med ett stort leende. Han och pappa stiger upp och när jag efter en timme byter av Patrick börjar han bli lite trött. Det är ju bättre att stiga upp riktigt tidigt och somna om efter en timme än att sova lite längre på morgonen och vakna utvilad... Så gör vi i vår familj, för vem vill ha sovmorgon? I alla fall så går vi in i badrummet och jag sätter mig för att kissa. Lillen ställer sig upp mot mina ben och blåser bubblor åt mig. Vi fnissar lite och jag sätter ner honom när jag ska torka mig och dra upp byxorna. Han blir sur och slänger sig baklänges. Vi går och ska äta frukost. Han byter mellan att skrika högt de korta stunderna mellan att han svalt maten och att jag hunnit ge honom en ny sked och att skratta när jag gör roliga miner. Riktigt trött alltså. Jag försöker få honom att somna med icke sa nicke, han försöker istället kasta sig ur min famn. Vi går upp och borstar tänderna och då gapflabbar han, som om det är det roligaste som någonsin hänt. Ja ni hör ju, ett litet hormonmonster det där och jag kan inte annat än att skratta åt honom. Han är så söt när han helt plötsligt blir arg mitt uppe i ett skratt. Men ibland ställer man sig själv frågan som pappsen ställde för ett tag sen: det är konstigt att man inte blir ett nervvrak i denna familjen, haha:)
Ni kan se det i den där goa blicken, man vet aldrig vad som väntar;)

Sånger om barn

Sedan jag blev mamma så har många sånger fått en ny betydelse för mig. Helt plötsligt så handlar ju alla kärlekssånger om BARN! T.ex Tommy Nilssons Öppna din dörr. "Den första gång jag såg på dig och kände hur du såg på mig"... Dah, hur har jag kunnat missa det? Förlossningen, första mötet med bebis...
Och förra veckan hörde jag Whitney Houstons gamla "My love is your love" och blev alldeles tårögd. Jag har aldrig gillat den låten innan men när jag tänkte på att den beskrev kärleken till ett barn (såklart den gör) så var den så fin "..and the lord ask me what I did with my life, I would say I spend it with you".  

Men visst, det finns ju de sånger som är ganska svåra att koppla till barn, även för en känslosam nybliven(nästan) mamma. Typ Lady Gagas Do what you want with my body. Inte för att plutt inte gör vad han vill med min kropp (som att kasta mat på den, spotta på den och sparka på den samtidigt som han skrattar) men låten ger inte riktigt den där kärleksskänslan. Inte heller Shakiras och Rihannas nya, speciellt om man sett musikvideon. Barnaskapandet-visst, men inte barn i sig.

Det finns några låtar som jag alltid kommer att förknippa med Emilio. När jag var gravid gjorde jag en Spotifylista med avslappnande låtar som jag lyssnade på när jag övade på att andas och sånt, och som jag skulle ha under förlossningen. Sen funkade ju inte internet när vi var på sjukan så de blev ändå gamla inlagda rock'n'roll låtar.. Men jag lyssnade sönder spellistan innan och lyssnar nästan på den varje dag nu när Emilio ska vila. Lugna mysiga låtar som jag sjunger för honom och som jag nog alltid kommer att gilla, t.ex Mando Diaos Strövtåg i hembygden, Lisa Nilssons Handens fem fingrar och Oh Lauras Release me. Fina bitar det där:)

tisdag 11 februari 2014

Klätterapa

Emilio blir mer och mer stabil upp när han står nu. Det var längesen han ramlade från ståendes, han har fått in det här med att sätta sig igen. Men vi är ändå beredda att rycka in när han står upp, ifall han skulle halka eller snava. Han går längs med bord och släpper ofta så att han bara håller i sig med en hand. En gång har han släppt båda händerna och han stod kanske och balanserade i 15 sekunder innan han satte sig igen.

Något annat han börjat med är att klättra på allt. Han vill upp på lådor och hyllor och klättra upp för trappen. När vi tömmer diskmaskinen klättrar han snabbt upp på luckan. Och när vi tar ner honom blir han givetvis- förbannad. Han vet vad han vill, även om det inte alltid stämmer överens med vad vi vill. Vissa saker vet han att han inte får göra och det testar han mer sällan, som att röra sladdar och uttag. Andra saker som vi inte varit så hårda med (och som han inte förstår) som att inte ta andras saker blir han arg av när man säger till. Det är en bestämd herre det där, han kommer nog aldrig bli trampad på eller körd med:) !

Ny utmaning

Man läser överallt att det är viktigt att ha mål med träningen. Kanske en viss vikt man vill nå, en klädstorlek man vill komma i, en viss styrka man vill orka, en tävling man vill vinna eller en hastighet man vill springa. Jag har aldrig haft några direkta mål utan tyckt det varit svårt att sätta fingret på vad jag vill. Mitt mål är bara att komma i bättre form och känna mig pigg och hälsosam. Efter graviditeten hade jag som mål att bli av med de 23 preggokilona och det gick ganska snabbt, sen förlorade jag ytterligare några. Kroppen känns ju ändå inte likadan som förr så man inser ganska snabbt att vikten inte säger allt. Jag förstår ju det här med mål, att det blir lättare att jämföra, mäta och motivera sig om man har ett mål. Men jag är själv inte så duktig på det:)

Men nu hörrni så har jag faktiskt ett mål jag tänkte kämpa för! Jag ska springa Blodomloppet i maj:) Vi är några på jobbet som ska anmäla ett par lag. Man kan välja mellan 5 och 10km. 5 km vet jag ju att jag orkar så det känns inte så utmanande så jag kör faktiskt på milen. Målet i huvudsak är att klara av det, sen hade det varit en bonus om jag hade orkat det på en timme.

Jag tänker fortsätta med Body attack, Body pump och Zumba och lägga till ett par löppass i veckan. Första gjorde jag i söndags. Min Runkeeper app fungerar inte men jag sprang knappt 5 km på 35 min. Får nog börja med de kortare sträckorna och sen öka distansen. Det känns faktiskt kul det här!
Resultatet av förra årets kämpande, med ca ett halvår mellan bilderna. Tyvärr stannade det liksom av sen, men det kaanske blir ändring på det snart:)

måndag 10 februari 2014

Vårkänsla

Häromdagen kom jag på mig själv med en sak. När vi varit runt och tittat på förskolor har jag frågat om de är ute mycket, eftersom jag tycker det är bra. Men vi själva nästan aldrig ute med plutten, om vi inte går med vagnen. Jag sa till Patrick att så fort det blir fint väder ska vi börja vara ute mer. Och idag med den skinande solen gjorde vi slag i saken. På med jacka, överdragsbyxor och lite för stora skor. Ut i trädgården och kände på gräset, tittade på träd och höll utsikt efter grannskapets katter. Emilio verkade tycka det var spännande med något nytt att göra. Han tyckte det var lite svårt att gå i skorna, men hade riktigt kul åt att sparka i en snöhög:) Man får sådan härlig energi av att vara ute i solen!
Här syns de söta små tännerna osså!

10 månaders kontroll

Imorse fick vi sovmorgon till 20 över 6. Vi var på Lidl när de öppnade. Vi har köpt  en säkerhetsgrind där men saknar en förlängning. Nu när vi såg att de hade barnveckor igen skulle jag köpa en men tyvärr har de inte fått in några nya denna gången. Efter det åkte vi hem till Camilla och Esther för en lekdejt med dem och Jannicke och Lilly. Emilio somnade på väg dit och sov vidare i vagnen. Den lilla tröttlusen sov vidare i 2 timmar och missade större delen av dagen, hihi! Han brukar aldrig sova så länge annars. Jag hade det väldigt lugnt och kunde fika och prata i lugn och ro, kändes konstigt:) Men när han vaknade han vi leka ett par timmar innan vi sa hej då. 

Idag var det nämligen dags för Emilios 10 månaderskontroll. Det är ju några veckor kvar med läkaren är där bara en gång i månaden så vi fick tid redan nu. Plutten är nu 71cm lång och väger 9200 gram. Följer sin kurva perfekt! Läkaren kollade pung, hjärta, lungor, rygg och höfter. Emilio fick visa att han kunde krypa och ställa sig upp. Läkaren frågade också om han kunde hålla med pincettgrepp (lite halvdant) och om han kunde slå två klossar mot varann. Jag testade faktiskt det för några dagar sedan för jag visste att de kollar det, och det kunde han. Annars brukar han inte leka med 2 klossar åt gången:) Allt var alltså godkänt med vår lilla prins! Nästa gång vi ses är det 1 års-sprutan.

Lite fler bilder från igår:

söndag 9 februari 2014

Kalasfin

Idag var Emilio uppklädd med skjorta och chinos eftersom vi var på kalas hos min kusin. På kalaset fick Emilio leka med sin kompis Lukas, klappa en snäll hund som varken skällde eller slickade (skönt att kunna ha honom lös på golvet utan att oroa sig för det) och krypa runt bland släkten. Han fick även egen fika-bröd och vatten haha, rena rama lyxen för honom. Men vet man inte bättre så! 
Skjorta från Kappahl och byxor från HM

Mumsfilibabba tyckte både Emilio och vovven som åt upp allt som hamnade på golvet

De vuxna fick en kanongod och fin tårta

Lek och mys



Härligt uppvaknande

Jag älskar morgnar som den imorse. Patrick och Emilio kommer upp och lägger sig i sängen efter att jag ha fått sova ett par timmar extra. Emilio är på sånt glatt underbart humör och kryper runt mellan oss och pratar. Så kittlig och fnittrig. Kryper fram och tar tag i mina kinder och pussar mig. Mamma, pappa och bebis leker. Bästa stunden på dagen:)